Sockersött


Som jag nämnde i ett tidigare inlägg så köpte jag en godispåse när jag var i Sverige, (efter 4 månader utan godis) som jag öppnade på julaftonen. Det är lustigt hur snabbt "beroendet" ger sig till känna. När jag väl startat var det svårt att glömma bort påsen. Jag åt på den under de sista dagarna och under resan hem till Chester som blev oerhört lång hade jag godiset för att hålla mig vaken. Men efter smått illamående, äcklig-jag-är-mätt-men-behöver-mer känsla och huvudvärk från allt socker slängde jag påsen i papperskorgen så snart jag kom hem. Jag trodde det skulle bli svårt att hålla mig borta från godis igen men dr var faktiskt väldigt enkelt. Istället har kg hållit mig till frukt, bär och vissa hemmagjorda, lite nyttigare sötsaker. Godis har en väldigt översöt sötma och ger inte allt den form av tillfredsställelse man trott att man fått (hur många gånger har man inte "botat" en huvudvärk med chokladbit? En huvudvärk som säkert många gånger varit där på grund av sockerdippar) men frukt däremot tycker jag numera är så betydligt mer givande - man får sötman utan illamåendet och svängningar i blodsockret.

Detta är ett sinnestånd jag aldrig trott att jag skulle komma fram till efter det sockerberoende jag haft: jag har minnen av att som liten rotat i skåpar och skafferiet efter godis och varit så desperat efter någonting att jag inte vetat vad jag skulle ta mig till. Och ätit minst 20 glasspinnar om dagen. Inte konstigt att min mage inte klarar av sådant längre.

Allmänt, Funderingar | |
Upp